Skrivelse till migrationsministern samt till arbetsmarknads- och integratinsministern, i februari 2023

Ett år senare är den fortfarande obesvarad trots påminnelser (per 2024-02-02)

Till migrationsminister Maria Malmer Stenergard och alla andra som det berör på
Justitiedepartementet

Europeiska socialfonden satsar många miljoner på olika Care-projekt i Sverige med syftet att
få ut människor, som flytt från det fruktansvärda kriget i Ukraina, på den svenska
arbetsmarknaden. Vi som arbetar i projekten har ett stort engagemang och arbetar för att
stötta och rusta deltagarna på sin väg mot arbete. Våra deltagare är motiverade till att
komma in i arbete, de vill lära sig svenska och bli delaktiga i det svenska samhället. Många av
de som kommit till Sverige från Ukraina har universitetsutbildningar och en kompetens som
det svenska samhället kan dra stor nytta utav som arbetskraft.

Nu närmar sig en sommar då det kommer att öppnas fler möjligheter för deltagarna i Careprojekten att få visstidsanställningar vilket vi tidigare sett som mycket positivt. Då vi nu
uppmärksammat Migrationsverkets regler eller snarare avsaknad av tydliga direktiv så ställer
vi oss i stället frågan om vi hjälper eller stjälper våra deltagare då vi stöttar dem ut i
visstidsanställningar så som sommarjobb?

I kontakt med Migrationsverket har vi ställt frågan hur våra deltagare, som idag har
dagersättning, ska tänka om de får en anställning tex juni – augusti och sedan är i behov av
dagersättning igen till hösten. Detta är det svar vi fick från Migrationsverket:

- Personen förväntas spara pengar under en visstidsanställning.
- Personen förväntas bo kvar på Migrationsverkets boende och betala för logi.
Migrationsverket tar ej hänsyn till om man bor i annat boende med en högre hyra.
- Personen förväntas kunna visa exakt vad hen har använt de pengar hen tjänat till,
handläggare vid migrationsverket gör då en bedömning om det är rimliga inköp eller
om man levt ”lyxliv”.

- Migrationsverket räknar med att man ska kunna klara sig på 71kr/dag.

Med dessa regler eller avsaknad av tydliga direktiv vet vi inte om vi med gott samvete kan
råda våra deltagare att ta en visstidsanställning. Vad tjänar de på att arbeta och bidra genom
skatt till det svenska samhället om de fortfarande behöver leva på den nivå som
dagsersättningen är, det vill säga 71 kr/dag? Vi ställer oss också frågan hur rättssäkert
systemet är idag då det blir upp till handläggare på Migrationsverket att bedöma vad som är
rimligt och vad som är ”lyxkonsumtion”. Detta måste vara mycket svåra bedömningar för den
enskilde handläggaren att göra. Än svårare blir det för den enskilda individen som arbetar
under en period att kunna avgöra vad hen kan använda pengarna till. Är det lyxkonsumtion
att köpa nya sommarkläder till sitt barn eller att bjuda familjen på glass efter jobbet en varm
sommardag?

Det system som de människor vi möter nu har att rätta sig efter gör oss oroliga. Vi ser en
ökad risk för att människor kommer att välja att arbeta svart i stället för att ta en
visstidsanställning. Detta då svartarbete ger dem en annan möjlighet att använda de pengar
som de tjänar för att tillgodose sina och barnens behov. Vår oro är med andra ord att det
nuvarande systemet ökar risken för att människor utnyttjas på den svarta arbetsmarknaden
eller inom människohandel och prostitution då många av de som flytt kriget är kvinnor med
barn.

Vi lever i en ny tid och massflyktsdirektivet innebär många nya utmaningar. Vi har full
förståelse för att det kan uppstå fel i systemet och att regler kan behöva ses över och rättas
till längs vägen. Här anser vi att vi har upptäckt ett systemfel som behöver åtgärdas. Det
behöver åtgärdas för att Sverige ska kunna säga att vi har ett fungerande flyktingmottagande
och ett fungerande integrationsarbete. Det behöver åtgärdas för att vi som arbetar med
målgruppen ska kunna använda de resurser vi fått tilldelat på rätt sätt. Det behöver åtgärdas
för att de människor som flytt kriget och vill bidra på den svenska arbetsmarknaden ska få
rätt förutsättningar att göra det och för att det ska löna sig att arbeta i stället för att ta emot
bidrag eller att arbeta svart. Vi ser stora behov av att se över regelverket gällande de
människor som befinner sig i Sverige utifrån massflyktsdirektivet.

Vi anser också att det behöver granskas om Migrationsverket följer barnkonventionens artikel
6 och artikel 3 då de ger vårdnadshavare avslag på ansökan om dagersättning på grund av att
de tidigare fått lön men idag inte har egna medel. Barnkonventionen är lag i Sverige och alla
barn som befinner sig i Sverige lyder under barnkonventionen. Barn är rättighetsbärare i
Sverige.

Barnkonventionen Artikel 3 ”I alla åtgärder som rör barn ska i första hand det som bedöms vara
barnets bästa beaktas. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare. Vad som är barnets
bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnets egen åsikt och erfarenhet.”
Barnkonventionen artikel 6 ”Konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa
barnets överlevnad och utveckling”

Ett exempel från den verklighet som vi möter:
En person har flytt från kriget i Ukraina och kommit hit till Sverige med sina två barn, hen är
ensam vårdnadshavare. Hen vill göra rätt för sig och lyckas att få ett arbete under sommaren.
Anställningen sträcker sig fram till oktober. Under de månader hen arbetar försörjer hen sig
och sina barn och betalar skatt till det svenska samhället. Hen klarar sig också på de pengar
hen tjänat under november, december och januari. I januari är hens pengar slut och hen
vänder sig då till Migrationsverket med en ansökan om dagersättning. Den information hen
tidigare fått och kunnat läsa sig till på Migrationsverkets hemsida är att hen ska ansöka då
hen inte längre har egna medel.

Personen får avslag på sin ansökan med hänvisning till att hen har egna medel i form av lön
och att Migrationsverket beräknar att de pengar hen tjänat under hösten ska räcka för
familjen under 9 månaders tid. Som skäl till beslutet står också ”utlänningar som har egna
ekonomiska medel har inte rätt till dagersättning”. Hen har inte några egna ekonomiska
medel varför hen bör ha rätt till dagersättning, men den bedömningen har inte handläggaren
på Migrationsverket gjort. I nuvarande situation befinner sig alltså två barn med en ensam
vårdnadshavare som, efter Migrationsverkets avslagsbeslut, inte har pengar till mat och
övriga levnadskostnader vilket barnen har rätt till. Hur motiverar Migrationsverket då att
beslutet är en åtgärd som grundar sig i barnets bästa och hur säkerställer det svenska
samhället dessa barns överlevnad och utveckling?

Vi står nu inför att deltagarna i våra projekt ska ut i arbete, varav många kommer att få
visstidsanställningar under sommaren. Målet med Care-projekten är att deltagarna ska göra
stegförflyttningar mot den svenska arbetsmarknaden. En visstidsanställning är ett stort steg
in på den svenska arbetsmarknaden och kan leda vidare till en fast anställning. Långt ifrån
alla kommer dock att få en fast anställning direkt. Hur många familjer kommer i höst att stå
utan dagersättning? Hur många barn kommer att vara utlämnade till en vårdnadshavare som
inte har möjlighet att få mat för dagen bara för att denne vårdnadshavare under några
månaders tid bidragit till det svenska samhället och stått för sin egen försörjning? Ska
reglerna se ut så här i vårt Sverige 2023?

Sammanfattningsvis:
- Med nuvarande regler hjälper vi eller stjälper vi våra deltagare om vi stöttar dem ut i
en visstidsanställning?
- Vad tjänar våra deltagare på att arbeta och bidra genom skatt till det svenska
samhället om de fortfarande behöver leva på den nivå som dagsersättningen är, det
vill säga 71kr/dag?
- Hur ska våra deltagare avgöra vad de kan använda sin lön till? Är det lyxkonsumtion
att köpa nya sommarkläder till sitt barn eller att bjuda familjen på glass efter jobbet
en varm sommardag?
- Hur rättssäkert är det system och regelverk som finns idag?
- Följer Migrationsverket barnkonventionen, som är lag i Sverige, då de ger
avslagsbeslut till vårdnadshavare utan egna medel? Särskilt med beaktande i artikel 6
och artikel 3. Hur motiveras barnets bästa och hur säkerställer det svenska samhället
dessa barns överlevnad och utveckling? Hur görs bedömningar av
barnrättsperspektivet?
- Hur många familjer kommer i höst att stå utan dagersättning? Hur många barn
kommer att vara utlämnade till en vårdnadshavare som inte har möjlighet att få mat
för dagen bara för att denne vårdnadshavare under några månaders tid bidragit till
det svenska samhället och stått för sin egen försörjning?
- Ska reglerna se ut så här i vårt Sverige 2023?

Detta är frågor som vi i Care-projekten i Örebro har uppmärksammat dock är detta inte en
regional fråga utan det är av nationellt intresse då det gäller alla som flytt från Ukraina och
befinner sig i Sverige.

Vi är tacksamma för svar från er så fort som möjligt så att vi kan informera våra deltagare
och kan stötta dem på bästa sätt.

Hälsningar
Kristina Järnebeck Ljungdahl, socionom Care KIAS, Stiftelsen Activa i Örebro län.
kristina.ljungdahl@s-activa.se , mobil 073-8139658
Lotta Karlsson Andersson, VD Stiftelsen Activa i Örebro län, lotta.karlsson-andersson@sactiva.se
Carina Oskarsson, Projektledare ABF Care Örebro. carina.oskarsson@abf.se mobil 0707-
225517
Linda Alexandersson, rektor Hyllie Park Folkhögskola, linda.alexandersson@hylliepark.se
Susanna Stark, rektor Care of folkbildningen, Hällefors folkhögskola.
Susanna.stark@folkis.nu
Denana Holmberg, projektledare Care of folkbildningen, Hällefors folkhögskola,
denana.holmberg@folkis.nu
Hannes Nordgren projektledare Care Ukraina, hannes.nordgren@lavigruppen.se
Shahla Ojagh, samordnare Care Ukraina Studieförbundet Vuxenskolan Örebro län.
shahla.ojagh@sv.se
Brittinger Örenius, Projektledare Folkuniversitet Care Örebro.
brittinger.orenius@folkuniversitetet.se
Murad Artin, Ordförande Ukrainagruppen Örebro. Murre.artin@gmail.com